Han hette Bengt den gamle skojaren. Vi hade länge suttit och försökt diskutera vilken tårta som faktiskt var den godaste.
– Smaken sitter ju i baken.
Sade Bengt och kliade sig lite i huvudet.
– Det var förr, svarade jag. Nuförtiden har ju folk blivit helt från vettet, med kalsonger, byxor och fasters moster å allt.
-Jag kommer ihåg på den gamla goda tiden då vi levde efter mottot: Den som inga byxor har, han får äta massa tårta. Med rumpan..
Vi satt länge tysta och våra blickar började flacka ner mot golvet. Bengt tittar plötsligt upp:
– Joråsåattee… Annars då?
Jag svarade med en nick och kliade mig i skägget.
– Och bilen går bra?
– Ja och vädret.
– Mitt ben håller på att trilla av.
– Jag har en arbetskamrat som är homosexuell.
Vi stirrade på varandra med öppna munnar, varken jag eller Bengt verkade lyssna på varandra. Men vi sågs ju inte så ofta så det viktiga var ju inte vad vi sa, utan mer att vi sa någonting överhuvudtaget. Bengt dreglade.
– Nee vi kanske ska lyssna på refrängen?
Vi reste på oss för att göra oss redo för ännu en dans och tittade ner mot de tomma tallrikarna på bordet.
– Oj, oj den kakan gick ju åt som smör i solsken.
– Jag som tänkte tagit med lite hem till frugan.
– Det är ju som jag brukar säga att man kan ju inte både äta upp kakan och ta med den till frugan på samma gång.
– Finns det inte ett bra ordspråk för det där?
-Äpplet faller ner från trädet.
Bengt var en smart typ. Jag kände mig alltid lite underlägsen när han svängde sig med så fina ordspråk. Jag ville försöka få in något på ett lämpligt och passande ställe, precis som honom. Jag tog och satte på refrängen på skivspelaren för femtielfte gången. Vi sjöng med.
Den som taaar han haaar! Sjöng vi ljudligt på det lilla fiket. Föreståndaren drog sig tillbaka in i köket och som alla vet så när katten är borta så dansar man ju på bordet.
Föreståndaren kom tillbaka och skrek:
– Nu har ni bränt er med ljuset i båda ändorna!
Dansen hade förtrollat oss så totalt att vi helt missade ljusen på bordet som eldade oss i rumpan.
Vi sprang snabbt ut ur fiket och satte oss i en vattenpöl för att släcka elden och Bengt tog på sig sin mössa. Plötsligt flög mössan av och den bara flög högre och högre.
-Det va attans då! Jag anade att det var ugglor i mössan. Utbrast Bengt.
