Min date med Erik.

7 09 2008


Det var vår första date, jag stod i köket och skulle fixa lite förförande mat.
Erik kom in i köket. Han hade smutsiga kalsonger och ett svettigt brunvitt linne på sej. Halva hans håriga mage hängde ut. Han var en sådan stilig karl.
– Vad tänkte du laga? sade han och smiskade till mej på stjärten. Jag rodnade och tänkte att det där var lite väl framfusigt. Vi hade ju precis träffats.
– Surströmming, sa jag glatt.
– Surströmming? Varför inte bara äta rent bajs?
Jag tänkte att man vill ju inte vara tråkig och gnällig på sin första date så jag beslutade mej för att prova Eriks matvanor. Jag har ju aldrig riktigt förstått det där med ironi.
– Ooookaaay, sa jag och tog med mig stekpannan in på toaletten.
Det gick ett par timmar varpå jag gick ut ifrån toaletten. Jag sög in dofterna från den stora bruna korven och gjorde en snabb Michael Jackson dans medans jag sprätte med mina öron mot en evig rytm.
Vi satte oss till bords och jag tittade på hans vackra skelögda ögon. Han var så vacker, han var inte bara skelögd, pupillerna pekade inåt mot huvudet.
Jag åt av den nytillagade maten och kom fram till att det faktiskt smakade gott. Vi matade varande erotisk med bajs på gaffeln. Det här kunde allt bli nåt, tänkte jag.


Efter maten föreslog jag att vi skulle gå ut på altanen och ta oss en cigarill. Erik som själv inte rökte svarade med ett mumlande ljud som lät som någonting ur Sagan om ringen. Men jag var ytterst tveksam till om det var ett citat.
Vi satte oss på altanen och jag tog fram mina cigariller. Erik tittade förundrat på dem, som om de skulle ha kunnat förvränga hans ansikte på ett ögonblick, utan vare sig tvekan eller fruktan. Detta störde mig till den mildaste grad att jag var tvungen att ifrågasätta hans sätt att sakta vinkla stolen uppochner i en ring utanför ett köpcentrum.
Jag frågade erik med tämligen lugn röst:
– Har du någonsin haft analsex?
Han tittade förvånat upp på mig och svarade:
– Vad är det för fråga? Det är ju som att jag skulle fråga dig, har du någonsin sett en flygande sötvattensälg? Det vet ju alla att dem lever i vattnet.
Jag bad om ursäkt för mitt beteende och efter en lätt distraktionsmanöver lyckades jag fingra in mitt lillfinger i röven på mig själv.


Att se Erik sitta där på min altan med sina smutsiga kalsonger fick mig att känna ett välmående jag inte känt på länge. Det var en konstig känsla, senast jag kunde minnas så var jag i en lagerlokal med ett hundratal människor som alla hade flytande kläder på sig.
Jag bad Erik att lämna sin plats i livet och gå vidare mot nästa sekel, vilket han också gjorde. Trots allt så kände vi ju båda en stark attraktion till varandras kroppar och då passade det ju sig inte att träffas såhär.
Vi sade farväl och skakade varandras kön. Denna natt kommer jag aldrig glömma, tänkte jag och gick och la mig och sov i diskmaskinen.





Idag fick jag besök av Ljung igen.

28 08 2008

– Det är ett oerhört speciellt. sa advokat Ljung långsamt.

Vi satt tysta i den lilla stugan djupt inne i skogen. Han hade
fått vandra 120 mil för att finna mej. Jag var på dåligt humör
och hade inte för avsikt att blotta mitt inre för en advokat.
– Kuken står, sa jag.
Det va mitt vanliga svar på det mesta. Hela tiden. Alltid.

Det började bli mörkt ute. Skulle han stanna över natten?
Vi fortsatte tala om de mesta extraordinära ting. Jag kände mig alldeles tom.
-Så hur hade du tänkt dig att vi ska göra då? Frågade han med en mild ton.
Jag sprätte till och mitt huvud snurrade av förvirring. Var det ett ljud eller var det enbart mina egna fötter som spelade mig ett spratt?
Jag förstod ingenting.
-Jag har ett hårstrå i munnen. Svarade jag kvickt.
-Jag förstår absolut ingenting. Sade han och sörplade lite på sitt kaffebröd.

Advokat Ljung var klädd i ett par trånga blå kortbyxor, en randig t-tröja och
han hade en keps med en propeller på toppen.
Usch, tänkte jag. Det tilltalar mej inte alls. Helt fel utstyrsel för en advokat. Jag litade inte på honom.
– Dom kommer snart att vara här. Vi har inte mycket tid på oss, sade han lugnt.
Det kom en vindpust från den öppna ytterdörren. Plötsligt kom Einar inrusande från nattmörkret.
-AAAAUUUUUHHHAARRGGHH!! skrev han på min whiteboardtavla som satt bredvid dörren.
Jag förstod precis vad han menade och reste mig sakta. Jag skulle precis bemöta hans upptåg när Ljung plötsligt utbrast.
– ALLA MÅSTE! NUUUUU! VAR?!?!!!!!!!
Det tycktes som så att Advokaten Ljung inte kunde förmå sig själv att se Einar. Han var väl för kort antog jag, och torkade av lite snor på min underarm.
Jag vände mig återigen mot Einar men upptäckte till min fasa att han försvunnit. Ett fönster stod på glänt och på min whiteboardtavla hade textats:
– Den som har, han spar.
Jag förödmjukade mig själv genom att böja mig framåt och såg Ljung snegla mot min bakdel, kanske hade Einar sprungit in under bordet? Han var ju trots allt betydligt kortare än en normalstor man.
Jag tittade tillbaka mot tavlan, texten hade ändrats. Einar hade skrivit med reflektiv 3d-supertext.
Jag läste:
– Blod komma skall spillas i denna hatt.
Det stod en hatt under tavlan, den var hög och svart med turkosa smaragder i brettet.
Advokaten utbrast med fruktansvärd panik i sin röst.
– Ignorantia medicorum vitam ei diminutiv!
Jag tittade mot honom och fick se Einar som satt och slickade bort avföring från Advokatens skor.
Jag suckade, smuttade lite på mitt före detta kaffe och svingade koppen mot advokatens tinning.

Fortsättning följer…





Utdrag ur den nya boken ”Vilsen man söker korv med bröd” av Evert Hjälmtopp

28 08 2008

– Det gäller en anonym anmälan. Du är anklagad för pedofili, säger hon till mig. Det gäller dig och din dotter.
Vid dessa ord började blodet, som stelnat i mina ådror, att häftigt strömma. Jag öfvergick omedelbart
från förtviflan till glädjeyrsel.
– Låtom oss ödmjukt bedja Gud derom, och kanske skall han visa sin barmhertighet! sade hon.
– Jag försöker ta detta till mej, sedan började jag fnissa.
– Min son, sade hon, försök att fatta din belägenhet med lugn! Vet att religionen
icke fordrar några öfvermenskliga offer! Hennes anda är sanning, hennes bud är kärlek och frid,
båda lika främmande för öfverretade känslor och ett uppjagadt hjeltemods inbillade dygd!