Våldtagen i munnen. Nu vänder jag Jesus ryggen.

Jag har valt att vända ryggen åt Jesus för att han våldtog min mun. Om jag hade vetat att oblaten jag åt skulle förvandlas till hans kött (vilket inkluderar hans penis, testiklar och anus) så skulle jag aldrig ha gjort det. Jag blev traumatiserad.

Håret fungerade som isolering.

Jag pillade in håret i de små hålen…

Svårt att greppa.

Satt i morse och åt frukost med min kära mor. Hon berättar då för mig något väldigt förvånande.
Tydligen har jag en okänd släkting. En sedan tidigare okänd sådan.
Hon berättade för mig att jag har en korvbröd. Tydligen kan det finnas fler sådana här så kallade ”korvbröder”.

Det är svårt att greppa något sådant här. Det fullständigt vänder mitt liv upp och ner.

Guds hand kan rädda vår jord.

Jag blir upprörd när jag läser folks ignoranta bloggar om fingret på övergångslådorna. Att det skall vara så svårt att se Guds omsorg.

Det är efter ett privat samtal med en anonym källa som jag helt förstår den stora idéen med övergåndslådorna. Tydligen så har Prismateknik byggt in en sändare i sina övergångslådor, och när den heliga dagen grynar kommer lådorna att sättas ur spel. Detta skall hjälpa oss att skynda på processen att nå framtidsvisionerna om ett fredsrike.

Livet vi lever här, kan vara både svårt och tungt och bedrövligt, det vet jag sannerligen, men inget är oöverstigligt då vi har Jesus med oss som för oss fram.

Livet kan också vara så fullt av glädje/lycka så att vi nästan sprängs av den…..känner du så? Då vill jag säga att mitt hjärta är så glatt för att Jesus lever! INGET kan få mig gladare än att veta att GUD gör allt väl för oss, och att han vill föra oss till sitt heliga rike.

Det vi bör göra här, det vi är kallade till, det är att föra fram budskapet om att Jesus är Guds Son och att han lever idag. Det är vår kallelse som tror, och tror du inte: så skynda dig in i Jesu armar och ta emot glädjen, hoppet och framtidsvisionerna om ett fredsrike.

Det finns bara en väg till himlen, och det är DÖDEN!

Idol 2008

Jag bestämde mej för att gå till Idol-uttagningen.

Det var spännande att sjunga inför juryn. Jag gjorde bra ifrån mej ända tills jag helt plötsligt inte kunde hålla tillbaks en fis. Den var väldigt lång så jag släppte ut lite i taget i takt med låten som jag sjöng. Oturligtvis var jag lös i magen visade det sig, och mina vita nya jeans blev brunare och brunare.

Jag trodde att allt va kört när jag var klar. Att jag skulle få åka hem och skämmas i mina bajsfläckiga byxor. Men juryn var helt till sig. Dom hade aldrig hört någon bajsa i takt med musiken så bra förut.

Så se upp Stockholm, här kommer jag! Idol 2008!

Vintern är här.

Jag fann mig i ett skåp, ett ovanligt skåp minst sagt. Allt runt mig snurrade och jag förstod inte var jag var. Hur hamnade jag här? Sen insåg jag att det var vinter. Och vi stängdes in i olika skåp när den kom på besök. Det var så det var. Ingen frågade eller undrade varför.

Det var så det var.

Fotboll = underhållning?

I mitt arbete med gravt förståndshandikappade har jag fått utstå mycket tv-tittande. Främst är det då fotboll som verkar gälla. Jag tycker mej ofta märka av detta samband mellan fotboll och gravt förståndshandikapp, och man börjar fundera lite över varför denna sport är så stor i världen?

Nästan en miljon svenskar kan vara beroende. Johanna Nylander tar upp detta i sin blog och skriver även att forskningsinsatser om problemet diskuteras på regeringsnivå.

Förslag har lagts fram på lobotomi som behandlingsmetod för detta utbredda problem.

Tycker det låter lite väl hemskt att vår egen regering skulle föreslå en sådan fruktansvärd behandlingsmetod av gravt förståndshandikappade.

Sterilisering

Ang Aftonbladets artikel ”Ta ert ansvar”
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3269559.ab
Så håller jag helt och hållet med Peter Siepen där han anser att alla män borde sterilisera sig.
Kvinnor skall inte behöva känna den pressen som det innebär att mörda ett barn.

”– Om män steriliserade sig lika ofta som kvinnor skulle samhället kunna spara miljarder. ” säger Ulrik Kvist.
Dessa miljarder skulle vi ju kunna satsa på hästsport och cancer.

Det kändes som jag var förföljd.

Var det en korv som gick bakom mej?, tänkte jag och gick lite snabbare.
Allt snurrade runt i huvudet och jag trillade ihop på gatan.

54 timmar senare vaknade jag fastspänd på en brits i en operationssal.
Det kändes som om jag var förföljd.

Min date med Erik.

Det var vår första date, jag stod i köket och skulle fixa lite förförande mat.
Erik kom in i köket. Han hade smutsiga kalsonger och ett svettigt brunvitt linne på sej. Halva hans håriga mage hängde ut. Han var en sådan stilig karl.
– Vad tänkte du laga? sade han och smiskade till mej på stjärten. Jag rodnade och tänkte att det där var lite väl framfusigt. Vi hade ju precis träffats.
– Surströmming, sa jag glatt.
– Surströmming? Varför inte bara äta rent bajs?
Jag tänkte att man vill ju inte vara tråkig och gnällig på sin första date så jag beslutade mej för att prova Eriks matvanor. Jag har ju aldrig riktigt förstått det där med ironi.
– Ooookaaay, sa jag och tog med mig stekpannan in på toaletten.
Det gick ett par timmar varpå jag gick ut ifrån toaletten. Jag sög in dofterna från den stora bruna korven och gjorde en snabb Michael Jackson dans medans jag sprätte med mina öron mot en evig rytm.
Vi satte oss till bords och jag tittade på hans vackra skelögda ögon. Han var så vacker, han var inte bara skelögd, pupillerna pekade inåt mot huvudet.
Jag åt av den nytillagade maten och kom fram till att det faktiskt smakade gott. Vi matade varande erotisk med bajs på gaffeln. Det här kunde allt bli nåt, tänkte jag.

Efter maten föreslog jag att vi skulle gå ut på altanen och ta oss en cigarill. Erik som själv inte rökte svarade med ett mumlande ljud som lät som någonting ur Sagan om ringen. Men jag var ytterst tveksam till om det var ett citat.
Vi satte oss på altanen och jag tog fram mina cigariller. Erik tittade förundrat på dem, som om de skulle ha kunnat förvränga hans ansikte på ett ögonblick, utan vare sig tvekan eller fruktan. Detta störde mig till den mildaste grad att jag var tvungen att ifrågasätta hans sätt att sakta vinkla stolen uppochner i en ring utanför ett köpcentrum.
Jag frågade erik med tämligen lugn röst:
– Har du någonsin haft analsex?
Han tittade förvånat upp på mig och svarade:
– Vad är det för fråga? Det är ju som att jag skulle fråga dig, har du någonsin sett en flygande sötvattensälg? Det vet ju alla att dem lever i vattnet.
Jag bad om ursäkt för mitt beteende och efter en lätt distraktionsmanöver lyckades jag fingra in mitt lillfinger i röven på mig själv.

Att se Erik sitta där på min altan med sina smutsiga kalsonger fick mig att känna ett välmående jag inte känt på länge. Det var en konstig känsla, senast jag kunde minnas så var jag i en lagerlokal med ett hundratal människor som alla hade flytande kläder på sig.
Jag bad Erik att lämna sin plats i livet och gå vidare mot nästa sekel, vilket han också gjorde. Trots allt så kände vi ju båda en stark attraktion till varandras kroppar och då passade det ju sig inte att träffas såhär.
Vi sade farväl och skakade varandras kön. Denna natt kommer jag aldrig glömma, tänkte jag och gick och la mig och sov i diskmaskinen.